På debattsidan den 9 september 2010 uppmärksammar Aftonbladet juristen och forskaren Richard Sahlin från Säffle, som inte har möjlighet att kommunicera med sin dotter. Sahlin är döv, utan möjlighet att läsa på läppar, och då hans dotter inte får tillgång till regelbunden språkundervisning i teckenspråk har far och dotter ingen möjlighet att kommunicera. Detta har lett till att Sahlin motvilligt bara träffar sin dotter sex veckor per år. Trots att Sverige är skyldiga att hjälpa människor med funktionsnedsättningar att umgås med sina barn överväger nu Sahlin att ge upp hoppet, med motivet att han älskar sin dotter mycket högt. ”Jag vill inte att hennes psykosociala hälsa och utveckling ska riskera att tas skada av att hon tvingas åka sex till åtta timmar till Stockholm för att umgås med mig, men utan att kunna göra sig förstådd eller förstå vad jag säger”, skriver Sahlin.
Vad säger Barnkonventionen?
- Artikel 9 förkunnar att konventionsstaterna ska säkerställa att barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, med undantag för de fall där myndigheter (underställda rättslig prövning) finner det nödvändigt för barnets bästa; exempelvis vid övergrepp eller då föräldrarna lever åtskilda och beslut behövs angående barnets vistelseort. Detta fall inbegriper emellertid inte umgängeshindret i samband med de skilda bostadsorterna, utan understryker en uppenbar problematik i samband med ett myndighetsbeslut som hindrar en långsiktig kommunikation och umgängesmöjlighet mellan förälder och barn.
- Artikel 18 innebär att konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. För att garantera och främja barnets rättigheter skall länderna ge stöd åt föräldrar då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran, samt säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
