Kina har på senaste år har fått en allt starkare roll globalt. Ekonomiskt och politiskt tar Kina allt större plats i världssamhället. Samtidigt är det en av de länder där de mänskliga rättigheterna är mest eftersatta: Kina står för runt omkring 80% av världens dödsstraff och bl a Amnesty menar att runt 10 000 avrättas årligen, i motsats till de 1000-3000 som landet själva hävdar.
Invånarantalet har ökat i en hög takt sedan femtiotalet och idag lever runt 1,3 miljarder människor i landet. Stadsbor får som följd därför i regel bara ha ett barn och ibland tvingas kvinnor som fött ett barn att sterilisera sig. ”Olagliga” barn har inte rätten till skolgång, och föräldrarna får ingen statlig sjukförsäkring, vilket knappast är i linje med barnkonventionen.
Även om det fortfarande är ett stort gap mellan rika och fattiga i Kina så har en del saker förbättrats sedan början av nittiotalet. Både medelinkomsten och livslängden har ökat och miljontals människor har lyfts ur fattigdom i landet. Men samtidigt har inkomstklyftorna ökat.
Kvinnans roll i Kina är ganska bedrövlig; hon har en betydligt lägre ekonomisk och social status än mannen och det anses av många fortfarande mer lyckosamt att få en son än en dotter. Våld och diskriminering mot kvinnor är inte så ovanligt som det borde vara, även om Kina knappast utmärker sig särskilt på kartan i det avseendet. HIV ökar hos kinesiska kvinnor och de är mycket svagt politiskt representerade och prioriterade. Trots att Kina undertecknade barnkonventionen så tidigt som 1992 och anses ha en bra plan för hur man ska främja barns utbildning, säkerhet och hälsa så finns det kalla fakta som kan göra vem som helst tröstlös:
Som i alltför många delar av världen, förekommer det att barn stjäls från sina familjer och säljs för sexuellt utnyttjande eller billig arbetskraft. Andra barn överges eller förlorar sina föräldrar till sjukdomar för att leva hela liv i hemlöshet. Många unga får ingen utbildning överhuvudtaget och speciellt flickor bortprioriteras av det kinesiska samhället när det kommer till skolgång.
Att försöka begripa mentaliteten bakom stölden av ett barn, oavsett i vilket land det äger rum, må ta mer tid än vad som finns att disponera. Vi har inte tid att försöka förstå att det händer, i presens, eller på hur många platser det gör det. Till och med att lägga tid på att tänka på hur den sortens män och kvinnor i sin tur förtjänar att bemötas, är fortfarande att koncentrera sig på fel sak. Det finns bättre vapen vad gäller att försvara ungas rättigheter, vare sig det är i Sverige, USA eller Kina:
Opinionsbildning. Att läsa mer. Att lära oss mer. Att ställa fler frågor. Att säga emot. Att investera i frågan. Att organisera oss.
Alla dessa förmåner som de mänskliga rättigheterna är avsedda att garantera barn och vuxna.
