Många svenska bokhyllor har under flera decennier förgyllts av Katarina Taikons barn- och ungdomsböcker om den romska flickan Katitzi och hennes kringresande familj. Faktum är att alla böcker i serien är helt slutsålda runt om i landet, utom den första som nyligen utgivits på nytt. Det har spekulerats i att böckerna varit självbiografiska, men hur upplevde egentligen de romska barnen bakom böckernas gestalter att det svenska samhället behandlade dem? Enligt Barnkonventionens första grundprincip har alla barn lika värde oavsett nationalitet, och konventionens andra artikel understryker att Sverige skall se till att precis alla barn som befinner sig inom landets gränser behandlas lika och får sina rättigheter uppfyllda.
Hur ser då verkligheten ut? Redan 1963 fick den framgångsrika författarinnan erfara att livet i Sverige inte var lätt för ett barn av romsk härkomst. I en öppenhjärtig intervju med Sveriges television framhöll denna hur hennes egna barn utsatts för både fysiska och psykiska trakasserier på grund av sin romska tillhörighet. ”Det är alltid genom barnen människor kommer åt en”, säger Taikon.
När vi ett halvt sekel senare skriver år 2010 har inte mycket förändrats vad gäller omvärldens behandling av människor av romsk härkomst. Överallt i de europeiska länderna diskrimineras romer i realtid, och barnen möts idag av samma fördomar som ätten Taikon utsattes för. I juli i år lämnade delegationen för romers rätt ett betänkande till Regeringen där romer beläggs som Sverige och Europas mest diskriminerade och missaktade folk genom historien. Det är viktigt att vi ställer oss frågan vad det är som föranlett en så genomgripande diskriminering av invånare i det svenska samhället, och varför kan det ske än idag? För att svara på frågan är det intressant att belysa hur romer framställts inom svensk kultur och media genom tiderna, och vilken bild som förmedlats av det romska folket och deras kultur, till de svenska folkhemmen.
År 1580 proklamerar ärkebiskop Laurentius Petri att ingen präst skall befatta sig med romer, med ett senare förtydligande att deras sjuka ej heller finge besökas. Två sekler senare omfattas romer av rigorös svensk lagtext, bland annat i förordningen från den 24 mars 1748, där man förkunnar utvisning av kringströvande romer, samt ris- och spöstraff och upprepad fördrivning av de som återkommer. I mitten på femtiotalet definierar man i nationella uppslagsverk romer med glåporden ”sluga, lättjefulla och lögnaktiga människor som är inkapabla till annat arbete än bedrägerier av olika slag”. Inom svensk kulturelit har också romer ständigt figurerat på ett ofördelaktigt vis. Delegationen för romers rätt uppmärksammar ett citat ur den hyllade Fritiof Nilsson Piratens debutroman, där romska barn framträder genom följande liknelse:
Zigenares tältvagnar, fulla av svarta ungar som ormbon med yngel, rullade långsamt fram. De svartmuskiga körkarlarna svängde sina piskor. Barfota, brokigt klädda kvinnor traskade mellan vagnarna. (Nilsson Piraten, 1932:160)
Det är ingen överraskande slutsats att vitt spridda negativa framställningar av detta slag bidragit till att forma en avog och orättvis uppfattning om romer bland svenskar genom tiderna. Att skapa ett jämlikt samhälle, där alla barn växer upp under rättvisa villkor, blir emellertid genast en svår utmaning om människor redan innehar nedärvda mentala föreställningar och negativt vinklade uppfattningar om ett visst folkslag cementerade i sitt undermedvetna. Att svensk kultur dessutom tillåtits porträttera oskyldiga barn på missgynnande, och direkt obehagliga sätt, är något som i allra högsta grad bör uppmärksammas och som tål att kritiseras. I artikel 16 är Barnkonventionen tydlig på punkten att barn inte får utsättas för olaga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
För att på allvar ge romska barn denna fundamentala rätt att bemötas med respekt, är det viktigt att i första hand aktivt motarbeta de fördomsfulla och entydigt negativa bilder av romer som figurerar i det svenska samhället, och som därtill våra mest hyllade skalder och nationalförfattare beklagligtvis gett liv åt. Böckerna om den lilla romska flickan Katitzi har emellertid uppskattats av flera generationer svenska barn. Varför värdesätts inte hennes efterföljande generationer unga romer, genom att erkännas den grundläggande rätten till lika värde, lika villkor och medmänsklig respekt?
