Det sexuella våldet i Kongo har pågått länge och ökar. I republiken är det farligare att vara flicka än att vara soldat. Våldsamma sexuella övergrepp är en del av krigsföringen, och majoriteten av de som drabbas är barn. För dessa är det läkarna som hoppet måste sättas till – de få läkare som orkar och vågar vara verksamma.
Varje minut begås våldtäkter i regionen och enligt en ny rapport från Rädda Barnen är två tredjedelar av offren minderåriga. Den här artikeln från Läkartidningen om Kongo är obehaglig, men därför också viktig. Här berättas historier från Panzisjukhuset i östra Kongo, där doktor Denis Mukwege är sjukhusets grundare och chef. Sedan sena nittiotalet har han arbetat för att hjälpa de sargade flickor som betalar konflikternas högsta pris.
Efter att ha misslyckats med att återställa en ung kvinnas underliv går han ut utanför sjukhuset och står tyst ett tag innan han förklarar: ”Det där har inte gjorts med lust. Det har gjorts med hat.”
Senare pratar reportern och Mukwege om hatets våld, var det härstammar från. ”Man strider inte mellan stammar, inte om etnicitet, inte om religion”, berättar Mukwege. ”Kriget handlar om pengar. Man krigar för att kontrollera gruvor, för att kontrollera Kongos naturresurser. Man vill ha marken utan människor.”
”Världen har kapacitet att stoppa kriget”, säger han. ”FN har observerat i tio år. Hur länge behöver de observera för att förstå att de måste ingripa? När folk dör, när kvinnor blir våldtagna, när barn blir våldtagna – hur kan det ta tio år att observera?”
