Alla människor har någon gång varit barn. Minnen från barndomen är något som ofta följer med en människa resten av livet. Överallt på jorden finns det unga, men alla kommer inte att dela samma ljusa minnen.
Barn är människor runt om i världen som i skrivande stund upplever sina första år i livet, men under vitt skilda förutsättningar. Gemensamt för alla barn är dock att de har precis samma grundläggande rättigheter, oavsett var någonstans i världen de befinner sig. Detta har FN sett till, genom skapandet av Barnkonventionen, som ratificerats av praktiskt taget alla länder i hela världen. Barnkonventionen innehåller rättigheter som uppmärksammar unga människors livssituation, och som alltid sätter barns bästa i det främsta rummet.
Alla ska ha rätt till en så bra barndom som möjligt, oavsett nationalitet, religion eller kön. Det kan emellertid vara svårt för ett barn att få kännedom om Barnkonventionen utan stöd från de vuxna som finns i dess närhet. Om de vuxna sviker kanske barnet dessutom mister möjligheten att åberopa sina rättigheter. Av denna anledning är det alla vuxnas förpliktelse att se till att barnen vet vilka rättigheter de har, samt att dessa rättigheter uppfylls.
Hur fungerar då detta i praktiken?
Även om de flesta vuxna i det svenska samhället värnar om barnens bästa är det långt ifrån alla som faktiskt känner till Barnkonventionen och vilka internationellt fastställda rättigheter barn har. Det är dessutom beklagligt att det i ett välutvecklat land som Sverige också finns så många exempel på allvarliga kränkningar av unga människors rätt. Varje gång ett barn som befinner sig på svensk mark blir nekat sjukvård, illa behandlat på grund av till exempel hudfärg eller religion, eller ignorerat inför ett viktigt politiskt beslut, sker ett brott mot vad som blivit världens mest ratificerade dokument – Barnkonventionen.
I alltför många samhällen har dessutom barn svårt att få protestera när de inte behandlas väl, så det är viktigt att alla vuxna tar sig tid att noga lyssna till barnets röst. Barn har en fundamental rätt till inflytande i beslut som rör dem och deras livssituation, men ofta går debatten över huvudet på barnen, som om de levde i ett främmande land. I många sammanhang inkluderas barnen dessutom enbart i debatten iklädda rollen som framtida vuxna, och som arvtagare till det nutida samhället. Denna bild förmedlas i allt från diskussioner kring hur miljöproblem ska lösas, till överläggningar om förbättringar av läroplaner, eller bevarandet av kulturminnen för framtiden. Detta synsätt skapar dock problematik då det exkluderar det faktum att barn finns till här och nu, och att barndomen inte går i repris.
Visst är det positivt att vuxna besitter viljan att skapa en bättre framtid för nästkommande generationer. Det är dock viktigt att inte låta framtidsvisioner ta uppmärksamhet från barnens aktuella verklighet, och deras grundläggande rätt till bästa möjliga livssituation under den korta men avgörande tid som stavas barndom. Detta är livsviktigt för att barnen verkligen ska kunna bli de vuxna som förvaltar och skapar nya värden i morgondagens samhälle, men framför allt för att uppmärksamma och ge bästa möjliga livskvalitet till samtliga individer som lever i vårt samhälle idag. Barn kan inte leva enbart i de vuxnas framtidsbild – låt barnen fånga dagen!
