Burmas rohingyafolk lever i apartheid – ett system där man gör skillnad på klasser – och är en av världens mest förföljda folkgrupper. Organisationen Human Rights Watch kallar burmesiska myndigheters diskriminering av, och våld mot, rohingya för etnisk rensning. Situationen är nu akut för bland annat de över 400 000 människor som flytt våldet och befinner sig i Bangladesh. Inte heller där väntar säkerhet. Bangladesh har förstärkt sin långvariga policy av att stänga gränsen mot Burma och har sänt tillbaka och satt i förvar tusentals människor som har försökt fly. Det är ett brott mot internationell rätt, eftersom det är förbjudet att tillbakasända människor till en plats där de riskerar att utsättas för allvarliga människorättskränkningar. Ett stort problem är dessutom att hjälpinsatser förhindras att komma fram till behövande, i båda länder.
Barnen särskilt utsatta
En stor och sårbar grupp vars rättigheter pågående kränks i den här situationen är barn. Små barn löper risk att drabbas allvarligt av smittsamma och vattenburna sjukdomar. De behöver snarast få stöd så som mat, fungerande sanitet, rent vatten, vård och en trygg plats att bo på. Även utbildning är och förblir viktigt i en katastrof som den här. Vare sig på de unga flyktingarnas väg mellan länderna, eller framme vid målet, väntar möjligheten att gå i skolan, något som brukar kallas det bästa långsiktiga skydd ett barn kan ha. Många hundratals barn beräknas vara utan vårdnadshavare. Traumat från våldet i hemlandet är stort och ger ofta effekter som pågår långt efter att den omedelbara krisen är över. ”Dessutom löper barn och unga som flytt ensamma särskilt stor risk att utsättas för människohandel, sexuella övergrepp, barnarbete eller barnäktenskap. Många barn och unga kommer att behöva psykosocialt stöd för att återgå till ett normalt liv”, säger Mikael Wiking, humanitär programsamordnare på Plan International Sverige.
En allvarlig situation har förvärrats
Redan sedan tidigare är runt en tredjedel av alla barn i Burma, från olika kulturer, förnekade att gå i skolan. Istället behöver de arbeta för att bidra till familjens försörjning. Många barn har erfarenhet av att arbeta alla dagar i veckan, inte sällan så ofta som tio timmar per dag. Några av de insatser som människo- och barnrättsorganisationer har ägnat sig mycket åt tidigare är att ha mobila bibliotek med böcker som barn kan låna, att uppmuntra vuxna i samhället att låta barn gå i skolan, att uppvakta regeringen för att åstadkomma förändring och att på andra sätt sprida kunskap hos barn och vuxna om ungas rättigheter.
Hjälporganisationerna måste få komma fram
Det svårt att överblicka hur stor skada som gjorts idag. Och som fortsätter göras. Flera olika dödssiffror cirkulerar efter att en mängd försvinnanden skett, mord begåtts och byar har bränts ned. Att det handlar om en omfattande humanitär kris råder det däremot inga tvivel om. Flera stora organisationer håller nu i akuta humanitära insatser, många med fokus på barn och en del av dem speciellt på flickor som nu lever i än högre risk för övergrepp. Det är oerhört viktigt att alla inblandade parter i situationen låter hjälporganisationer komma fram och stötta drabbade barn och deras familjer. Bara så kan internationella organisationer arbeta tillsammans med regeringarna i Burma och Bangladesh för att se till att barn och deras familjer får hjälp.
